Jonnas detaljer

Kära ni.

Jag har flyttat. Till större. Till rödare.

Flyttlasset dras till www.jonnasdetaljer.se

Nu kan ingen längre glömma min adress.

Välkomna.

Jag vet inte om bloggar tar sommarlov. Men min gör det framöver.

1 september är jag tillbaka.

Fräschare än någonsin…

Såhär såg Hemköps salladshylla ut timmen innan världens fetaste tenta.
Skulle bara svischa förbi och köpa den obligatoriska tentasalladen.

Det fick bli körsbärstomater och Hemköps egna plättar istället.

Plättar är en värdelös tentalunch.

Idag var Gidoniterna inne i min lilla sminkbutik. I smyg. De lämnade en bibel dold bakom alla ögonskuggor med detta lilla budskap:

Låt om möjligt denna bok ligga väl synlig- någon kan behöva den.

Under denna text stod: PLACERAD AV GIDEONITERNA

Tycker de att jag ska låta den ligga framme? Seriöst? Bland läppstift och puder ska man plötsligt hitta en bibel från Gideoniterna. Ifall man vill sätta sig ned och läsa en snutt?

De pratade inte med mig. Utan lämnade en bibel. I smyg. Till den Oheliga sminkförsäljerskan.

Ibland är det lite pinsamt att tro på något större än människan. Det får en liksom att tillhöra samma grupp som smygbibelläggare, konstigt sjungande människor på sergelstorg och elaka katolska präster. Pinsamt, pinsamt.

…bakar jag muffins så det står härliga till:

Min nya muffinsform.

Degrecept hämtat från Leilas bakbok ”piece of cake”

Färdiga hallonmuffins och chokladmuffins.

Garnerade! (Rosorna smakar skit)

Finns det anybody som är pysslig, kreativ, finessig och bakig så är det JAG, JAG, JAG!

-(Jonna säljer smink) Det sitter verkligen jättebra på dig! Färgen ger huden lyster och det är ju lite inne med lite matta toner nu!

-(Tant) Va?

- (Jonna ännu mera leendes) Jo jag säger att läppstiftet sitter jättebra på dig! Färgen ger huden lyster och det är ju lite inne med litte matta toner nu!

- (Tant) Va?

- (Jonna med tummen upp) Läppstiftet! Det är fint! Modernt! Dina toner! Huden fin!

- (Tant) Jag hör inte vad du säger.

- (Jonna för att rädda situationen) Nej det kanske inte är så lätt, jag är gotlänning.

- (Tant) VA?

- (Jonna pekandes på sig själv) GOTLÄNNING!!!!!

- (Tant) JAHAAAA! Jag trodde du hade fel på tänderna!

- (Jonna) (Skiter i att rädda situationen, jag har ju redan sålt ett läppstift. Ser skitsur ut och föreställer mig hur jag pillar upp mina tänder i tantens öron. Fast där verkar det redan vara fullt.)

Vad gör man i Stockholm en helg i juni? Sitter man bara på sin stjärt och har bajstråkigt?

Går man promenader kring den lilla ån med en blandning av sött och salt?  Slåss man om platsen på grässtråt i parken?  Tävlar man hur många axlar man kan stöta i på stan? Duschar man snabbt i iskallt vatten och gör vågljud med munnen?

Vad vet jag? Inte mycket. Men Stockholm kommer inte bli sommarstaden in my dreams.

Nästa vecka ska min dator flytta ihop med Internet. Det blir ett kärleksfullt möte som kommer resultera i många bloggpostbarn.

Jag har kommit in i en prickig period. Efter alla perioder såsom vita och beiga färger, svampade väggar, endast barock-tavelramar, kuddar överallt och inredning med glas, vill jag nu att allt ska vara prickigt.

Ironiskt nog har hela jag blivit prickig för att liksom matcha denna prickiga era. Jag har finnar överallt på kroppen. Icke bara i den klassiska pannan och någon vid näsan, nej, nej, nej. Alla mina tonårsfinnar som reste bort under mina tonår är nu samlade till någonslags reunionfest på min kropp . Ansikte, hals, armar, ben, bröst, mage och en på foten.

Då man har finnar har alla en teori om hur de uppstått. Mina finnar kommer från:

Svett
Ost
Stress
Brist på sömn
Smink
Sorg
Brist på vatten
Sol
Mjölk
Parfym
Brist på utsvettningar
Oro
Kött
Händer i ansiktet
Smutsiga lakan
Fett hår
Balsam
Alkohol
Åldern
Menscykeln
Brist på frisk luft

 …..Ja ni alla finn-människor ute i världen. Här fick ni svaret på era problem. Uppradat. Svart på vitt. Ta det till er. Ni ska se att det löser sig. Det är bara att dö. 

Det är tydligen normalt att bloggskrivandet går nedåt då det är så fint väder ute.

Jag skriver inte mindre för att det är fint väder ute. Det fina vädret har jag inte ens sett.

Mina dagar består utav sminkråd i otroligt varm butik, stjärt-torkning utav otroligt dementa människor eller springande på ett otroligt tråkigt löpband.

Imorgon ska jag ha min första lediga dag sen Törnsosa somnade (typ…). Då ska jag blogga mer ELLER bekanta mig med solen.

- Det är så himla dumt att de inte sätter en lapp med adressen på alla nycklar! Man vet ju liksom inte var de går! Bara ligger där huller om buller, sa min arbetskamrat idag.

oj….., tänkte jag. Kan man bli Osmartare än så?

- Är detta första ansiktslyftet du gjort!? frågade jag min chef efter att hon berättat att hon inte kan se för att de sprutat in botoxen fel.

O ja, man kan tydligen vara Osmartare än en snigel passerandes E 4an konstaterade jag efter att ha sett min chefs min och iskalla blick. Man frågar inte sin chef om föredetta ansiktslyft och man jämför inte lite botox med ansiktslyft. Nu vet jag.

Tenta avklarad- Check
Flytt från Örebro – Check
Sommarlov påbörjat - Check

Halleluja.

Om ni får 5 x 705 gram plasma av mig så får jag 6 Fillipa K- muggar av er. Sådan himla bra deal.

Vägen till detta skrivs om Här, Här, Här ,Här och Här.

Jag måste bara få berätta hur hysteriskt bra jag blivit på att sköta blommor. Det har inte varit så alltid. Min bebisblomma fick aldrig bli tonåring utan dog efter en vecka. Men nu ni. Shit vad här blommas.

Ge inte upp! Fortsätt kämpa! (eller skit i det och köp plastblommor)

Jag har kommit på att skolavslutning på universitet suger. Jag vill gå i kyrkan i vit klänning, ge blommor till fröken och sjunga sommarsånger som klassen tränat på. Istället erbjuds jag att göra en tenta för att sedan dricka sprit på en krog under kvällen.

Tillfällena då jag vill bli barn på nytt är ytterst få och kan räknas på en hand: Julafton, födelsedag, vid letandet av påskägg och vid nöjesparkbesök. Nu har alltså det femte fingret blivit taget; sommaravslutningen.

Om man inför en tenta hellre…

Drar armhålehår med en pincett.
Letar efter silverfiskar under badkaret.
Står under grannens fönster för att höra vad de säger.
Bokar tvättid till en endaste handduk.
Är redo att se Indiana Jones på bio.
Pillar upp alla sårskorpor på kroppen.
Gör rent toan med tops.
Klipper splittrade hårtoppar med nagelsax.
Ser om man kan lära sig alla verser på Blott en dag” under 20 minuter.
Ser hur många hela mandariner som får plats i min mun.
Putsar fönster.
Ser våra bästa år på TV.

…istället för att plugga, går man rätt utbildning då? Eller finns det något som tyder på att jag kanske borde plugga något annat?

Min mascaragörare Yves Saint Laurent är död. All heder till honom.

Så kniper hjärtat ihop och sörjer någon som man aldrig träffat, aldrig sett och aldrig brytt sig speciellt mycket om; precis som det gjorde då Heath Ledger dog, eller då Britney Spears börjar gråta framför kameran, eller då Kristin Kaspersen och Hans Fahlén skiljer sig.

Det är inte klokt.

Jag har fortfarande inte vant mig med att jag bor i en stad och inte hittar i alla skogspartier utanför stan. Jag är inte van med att köpa julgran. Än mindre att köpa mossa till adventsljusstake. För att inte tala om påskriset. Eller grenar till pynt och pyssel.

I veckan kom dock dödsstöten. 29 kronor för ett skämt till liljekonvaljbukett. 4 blad, 10 blommor- 29 kronor! Det är inte klokt. tt rån. Dessa 29 kronor spendardes sedan på den bil som krävdes för att köra runt, runt, runt i skogarna utanför Örebro i jakten på liljekonvaljer.

Jag återvände tomhänt, skitsur och i flytt-tankar.

Nattens dröm handlade om mig och Alex Schulman i en djurbutik. Jag hade en kaninunge med mig, Alex Schulman hade en kattunge. Jag tappade ned min kaninunge till en boaorm. Kattungen tappades ned till ett par dinosaurier i bur. jag övervägde att ta våra mosade djur till veterinär men det kändes som dyra bortkastade pengar.

Detta skulle kunna vara en hint om att jag inte riktigt är redo att skaffa djur ännu.

Min väninna ringde och skröt om att hon vågat åka fritt fall på Gröna Lund.

Vad är det som är så hemskt med fritt fall? Det går ju skitsnabbt. Man fattar ju inte att man faller förrän man är nere. Pariserhjulet däremot. Då kan man börja skryta. I slowmotion åker man skithögt upp, idioter till medpassagerare börjar gunga korgen som man sitter i, bultarna gnisslar och tillsist stannar skiten då man är högst upp.

Om man får gissa på vilken karusell som mekanikerna har mest koll på så gissar jag fritt fall. På sista plats kommer pariserhjulet.

Hela pariserhjulet utsrålar en fejkfasad med sina glada färger och gulliga små sittkorgar.

Jag må vara romantisk, men pariserhjul in my ass.