Idag när blodtanterna tankade ur min plasma på blodcentralen kom en sjuksköterska fram:
- Jag måste bara säga att vi tycker du ser bedårande ut.
Vad svarar man på det? Ska jag säga tack? Eller ska jag bara le? Ska jag spela döv? Eller ska jag helt enkelt erkänna för henne att jag inte fattar ordet bedårande?
Jag ler och nickar.
-Jo men du utsrålar bara…bedårande helt enkelt.
Men va tusan, tänker jag. Nu måste jag verkligen säga något. Men är bedårande att vara som söt och oskuldsfull som snövit, pampig och graciös som Törnrosa, eller smygsnygg och snäll som Askungen? Syftar hon på mig eller på min klädsel? Jag kör på att hon syftar på stövlarna.
- Tack. Det är min Mammas! Röda. Det tycker jag om. Grön tröja har jag också. Och gröna strumpbyxor. Dom har jag fått av min mamma också! Det är så trist med folk som klär sig i svart hela dagarna! Är det inte störttråkigt? Visst? Svart, svart, svart…
Sjuksköterskan ler, tittar sig lite generat omkring och går sedan snabbt tillbaka till sin plats. Jag tittar upp. Runt om mig ligger ett tiotal människor som också är fastspända i plasmaslangar. Alla är tysta och svartklädda. När, NÄR ska jag lära mig att hålla käften och vara lite mer bedårande?
Anna sa,
april 19, 2008 vid 8:52 f m
Jamen det är ju svårt att ta komplimanger, särskilt från såna man inte känner! Skit i det, fortsätt vara den du är!