Det slår aldrig fel. Vareviga söndagkväll, då mitt samboliv förvandlas till särboliv, sitter de där. De hånglande småbarnen på andra sidan tåg-gången. Under 1 timme och 58 minuter får jag njuta ev deras slafsande och tafsande. Denne lille pojke hade dessutom en väldigt stimulerande ”FUCK YOU”-rygg.
I min ångest över att jag tillåter mig själv att särbopendla likt en cigarettfimp i en tornado ville jag knacka den tungrullande ynglingen på axeln och fråga hur jag ska knulla mig själv? Ska jag klä av mig här och nu? Ha någotslags verktyg? Bara göra det diskret med fingret eller finns det andra förslag som han med sin KNULLA DIG-jumper funderat på? Eller betyder hans FUCK YOU-budskap KNULLA OSS? Det skulle ju väcka änmer uppståndelse om jag gjorde det i sådana fall.
Tillsist bestämde jag mig för att hålla tyst. Det var mer än vad man kan säga om dem. Blötstönarna.
alma sa,
maj 22, 2008 vid 9:14 f m
de där har suttit brevid mig. massa gånger. i flera år. jag får panik av dem. prestations ångest och äckelkänslor samtidigt.
Carro sa,
maj 22, 2008 vid 9:54 e m
hahhah, skönt inlägg!
vet precis hur du känner, får pendla jämt och ständigt för att kunna hänga med min ”andra hälft”. så sitter man där på pendeln och de finns alltid där. det är ovanligt om de inte är där…
det hade varit j-vligt skönt om du faktiskt hade ställt de där frågorna rakt ut, jag tror inte att grabben skulle vara lika rapp i käften som han är på sin tröja.